
Lägenheten full med familj
Det vankas födelsedag för min del. Därför har min familj barrikaderat min lägenhet för helgen.
Det kan bli ganska trångt med 5 pers på 38 kvm, så jag tog med dem ut på en obligatorisk tur runt slottet.
Jag gjorde SAGOLIKT god och somrig marängtårta som vi kalasade på medan jag öppnade paket. Av Filip, min yngsta bror, fick jag en ”spittekauga” (en skånsk specialitet, mest söt å sliskig). Tur att jag slipper äta upp hela själv, – risk för hål i tänderna annars..
Söndag innan avfärd var det 100-årsfest i kyrkan för att fira att det var 100 år sedan Filla sände ut missionär till Brasilien (vilket resulterat i gigantiskt antal kristna i Brasilien och ett stort samfund!). Sen for familjen hem till södern igen.
Nu sitter jag här hemma, själv. Jag ska nog ta och drömma mig bort lite i lugnet som råder…
27 år lång resa
Det är mig en gåta, ett under … eller en resa helt enkelt.. hur man förändrats och fortfarande förändras i både utseende och personlighet.
Åren som gått, 27 snart, har varit underbara, jobbiga, ett rent h-vete (ursäkta uttrycket), lyckliga, pirriga, utmanande, utvecklande och helt enkelt bra. Mycket har hänt men under hela resan har Gud funnits där och burit. Genom ALLT.
Idag är jag inte alls den Hanna jag var i 5an. Hon är värdefull hon med, den blyge, mobbade lilla skånetösen, men idag har jag förmåga att tala ut, se människor i ögonen och älska mig själv.
Det förundrar mig.
Hur Gud skapar, formar, knådar och leder till den Han vill man ska vara. Jag har många år kvar att leva (hoppas och ber jag) och de åren är helt och fullt i Herrens hand.
År till att bli den jag är skapad till att vara. Till Guds ära.
vårsommar på åstadalsvägen
Fint sällskap av solen när det enda jag har rätt att göra, är att råplugga. Det piggar liksom upp rätt rejält!
Örebro bjöd idag på 18+ och hela stan va klädd i shorts… typ. Ja, nä… jag har haft en tokfin dag idag helt enkelt med storfrid i själen och leendet upp åt öronen.
















